Jag heter Katrin Bäckström är född –77 och bor i Sävar med mina 2 flattar Anser och Penny. Jag är undersköterska och jobbar natt på ett ålderdomshem.

Januari 2002 gick jag en hundutbildning i Robertsfors under 1 år med bla. Lena Hägglund som lärare, det var ett väldigt roligt och lärorikt år.
2003 satt jag med i styrelsen i SSRK Västerbotten några år som supleang och bitr. utställningsansvarig. I nuläget är jag med i utställningskommitèn.
 
När jag var 13 år köpte mina föräldrar SVCH Gunhills Emil I Lönneberga efter mycket övertalning från mig, jag minns det än i dag då dom berättade att vi skulle skaffa hund. Jag hade inte en aning om hur en flat såg ut, men min pappa hade sett en då Gunnel Wahlström var på eftersök med en av sina flattar, det blev kärlek i första ögonkastet för honom och det är jag evigt tacksam för.
Under "Emils" tid var jag inte så aktiv jag skickade in anmälningar på viltspårsprov och utställningar sen skickade jag iväg min pappa och jag stod vid sidan om och hejade, han är ganska nöjd att han slipper sånt nu.

När "Emil" gick bort ville jag först inte ha någon fler hund bara för att slippa vara med om att förlora en sån god vän igen, sen tyckte jag också att det skulle kännas som ett svek mot" Emil".
Jag lovar att jag fortfarande tänker på honom dagligen. Men sen insåg jag hur mycket glädje en hund ger och hur fruktansvärt tyst och tomt det var här hemma. Jag ringde till Gunnel och fick veta att hon skulle ha en kull och pappan till valparna var som en ”nallebjörn” precis som "Emil" sa hon, så blev det bestämt att jag skulle bli med hund igen så kom Gunhills Anser Anser till mig. Drygt 1 år senare kom ”Ansers” kullsyster” Penny” SVCH Gunhills Anas Penelope som jag är fodervärd åt..
Med dessa 2 har jag blivit desto mer aktiv både inom viltspår, apportering och utställning, det är ju faktiskt riktigt kul att starta dom på prov och få se hur träningen har lyckats, men mina tävlingsnerver är inte att leka med, fy så nervöst det är.

Det är otroligt roligt att ha haft förmånen att få ha 2 kullsyskon som Anser och Penny och få se dom växa upp tillsammans. Tror nog att jag aldrig mer kommer få vara med om det här. Tack Gunnel för detta syskon par!

//Katrin